Varför anses det vara acceptabelt för politiker att inte samarbeta i Sverige?
Om jag i mitt arbete uttryckligen säger att "Jag vägrar samarbeta med person _" eller "Avdelning _ ska inte ha något inflytande överhuvudtaget" så hade jag troligtvis fått ha ett samtal med min chef och min lämplighet hade ifrågasatts.
Inom svensk politik verkar det däremot vara standard. Under åren 2010-2022 gjorde man allt för att stänga SD ute såpass att det nästan började bli parodi. Det krävdes att man blev Sveriges näst största parti för att övriga partier överhuvudtaget skulle lyssna och inte stänga ner varje debatt och diskussion med trams som "Äter du pizza? Är Zlatan svensk?".
Moderaterna ingick i en ohelig migrationsuppgörelse med MP år 2011 för att uttryckligen hålla ett demokratiskt parti (och därmed en andel av svenska folket) borta från inflytande över svensk politik.
Efter valet 2010 hade Alliansen inte längre egen majoritet och Sverigedemokraterna var tungan på vågen.[3]
Den officiella förklaringen var att utesluta Sverigedemokraterna från att få inflytande i sin viktigaste fråga,[3] och ett politiskt motiv var att spräcka de rödgröna genom att binda till sig Miljöpartiet på lång sikt för ett eventuellt bredare samarbete och säkra Alliansens fortsatta regerande även efter valet 2014.[3]
För Miljöpartiet var det viktigaste det sakpolitiska och att stänga ute Sverigedemokraterna.
Sverige 2023 tackar oerhört för den, bara tänk hur landet sett ut om man tog problemen på allvar redan då?
År 2014 hade vi den nu ökända Decemberöverenskommelsen där 6 av Sveriges partier gick ihop för att stänga ute Sverigedemokraterna och en nu ännu större andel (12.9%) av svenska folket.
Decemberöverenskommelsen (ofta förkortat DÖ) var en överenskommelse mellan sex av svenska riksdagens åtta partier och ett resultat av regeringskrisen i Sverige 2014. Avsikten var att stänga ute Sverigedemokraterna från inflytande genom att regeringspartierna och den största politiska oppositionen, Alliansen), kom överens om att ledaren för den största partikonstellationen skulle släppas fram som statsminister samt att minoritetsregeringar var garanterade att få igenom sin budget.[1]
Det här gäller inte bara SD - dessa utspel görs till höger och vänster mellan partierna.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/annie-loof-i-agenda-1
Annie Lööf (C) är tydlig i söndagens Agenda. Centerpartiet kommer inte att budgetförhandla eller regeringssamverka med Vänsterpartiet.
– Det är ett socialistiskt parti, vi tycker inte lika i den ekonomiska politiken, vi är snarare varandras motpoler, säger hon.
Dessa politiker har en månadslön på över 60k - över 100k om de är partiledare. Ytterligare förmåner som vi andra bara kan drömma om - trots att vi betalar deras lön.
Är det för mycket begärt att man accepterar att x% av landet röstar si, och y% av landet röstar så och försöker göra det bästa av situationen? Är det inte det som är hela meningen?
Att exempelvis ett parti som Miljöpartiet med sina 4% ska ha större inflytande över politiken än SD med sina 17% (2018) är helt befängt. Bara för att DU inte gillar en viss politik så bör DU som politiker fortfarande respektera att det finns folk som gör det. Förhandla, kompromissa. Nej, istället har vi sandlådenivå.
Ett kraftigt minskande av invandringen har länge stått högt upp på svenskarnas lista, även om man kanske inte valt att rösta direkt på SD för just den saken specifikt. Det ser vi även i att SD är det enda partiet som går kraftigt fram val efter val efter val. Hade man accepterat och agerat på den trenden när det väl var uppenbart vilket håll det blåste åt så skulle Sverige inte sett ut som det gör idag.
Vad anser ni? Ska politiker kunna vägra att samarbeta bara för att man är emot deras politik personligen?
Finns det något annat yrke där detta beteende är okej - med den lönen och det ansvaret?